lördag 25 september 2010

Gordon barklubbar!


Nu laddar Klubb Gordon för höstens första spelning. Helena och jag kommer att vända plattor på Söders Hjärta på Bellmansgatan, fredagen den 8:e oktober från klockan 22. Vi är rätt laddade.

Framtiden kommer att se tillbaks på åren runt 2010 som en popmusikalisk guldålder fullt i klass med 1960-talet. Kreativiteten går på övervarv och experiment och genreblandningar gör det till en intensivt spännande tid för våra öron. Snart kommer en backlash och då får vi sitta där med våra hundratusentals mp3-filer och undra vad det var för fel på oss som kände att vi behövde all den där popen. Sen kommer framtiden och ger oss perspektiv. Och det kommer att bestå av insikt om att ingen som älskar popmusik kunde låta bli att stoppa fingrarna i den flod av mjölk och honung som är Internet och fröjdas. Baksmällan, hur den nu kommer att ta sig ut, får vi leva med. Här nedan är trettiotre låtar som jag lyssnar rätt mycket på nu i slutet av september, enjoy! /Axel

Gordons septemberlista

torsdag 23 september 2010

MoBA

En stor favorit i vintras var svenska Museum of Bellas Artes. De hade länge bara den där enda låten, som möjligen är en cover, Who do you love. Men det räckte rätt långt. Jag har i alla fall inte glömt dem än. Soft men ändå dansant electro är det även nu när de kommer med nästa dänga. Videon är ingen höjdare men låten är värd att lyssna på, många gånger. Kolla in Watch the glow:

tisdag 21 september 2010

Hajpen

Gordon gillar hype. Eller hajp. Det är ett mediafluff och en underhållningsmekanism som kan lämna en med känslan av att ha satt i sig för mycket marshmallows. Men det är kul där i början. En av årets stora, vulgoblaffiga hajpar på indiescenen är Sleigh Bells. De gör musik som poserar och dekonstruerar och de är säkert grymma live. De är grymma hemma också, i stereon eller ännu hellre i lurarna. Men på klubben funkar det inte så bra. Det är svårt att dansa till och folk sätter sin öl i luftstrupen och undrar om högtalarna sprängts. Här är i alla fall en ny video till deras låt Infinity guitars:

Sleigh Bells "Infinity Guitars" from Phil Pinto on Vimeo.

måndag 20 september 2010

Seattle #7


För en månad sen skrev jag om seattlebandet World History i bloggen. De är sådär fint mysindie så man blir alldeles varm inombords, riktigt tält-granne-på-emmaboda-som-bjuder-på-clementiner-fina. Och nu har de problem. Deras bil har pajat. De behöver tusen dollar för att laga den för de är halvvägs genom sin turné och panka. I utbyte mot pengar erbjuder de en mängd tjänster som t.ex. trädgårdsarbete och lektioner i HTMLkod. Ta en titt på deras söta tiggarbrev på World Historybloggen. Om ni blir sugna på att köpa en skiva så kan ni lätt provlyssna:

World History på Spotify.

söndag 19 september 2010

Let's Say We Did - recension


Som jag hintade i intervjun med Sebastian Fors häromdagen så gillar jag Let's Say We Did-EP:n. Straight back to you kallar de den efter första spåret som jag har hört förut men som de nu gjort en nyinspelning av. Det låter amerikansk powerpop och indierock av den något lugnare skolan. Melodierna är fina och catchy, texterna enkla och arrangemangen rätt traditionella. Men det här är pop som fastnar. Några timmar efter en lyssning ligger melodierna kvar på A-rotation i skallen utan att det känns tjatigt. Det är kvalitet. Första och sista låten är mera uppåt och mellan dem ligger två lugnare och det är det hela. Upplägget med tre EP utspridda över året är sympatiskt, ett av de nygamla sätten att hantera utgivning av musik post-CD. Och Sebastian och gänget är väldigt indie med eget skivbolag så det skadar inte att stödja dem när tillfälle uppenbaras. T.ex. på deras myspace.

fredag 17 september 2010

Intervju med Let's Say We Did

Stockholms Let's say We Did gör indiedoftande powerpop och har använt olika namn under åren. Under 2010 släpper de tre EP och i dagarna har de levererat nummer två, en fyraspårshistoria som pendlar mellan stabil och lysande. Sångaren och gitarristen Sebastian Fors hade tid att göra en mejlintervju med Gordon. Tokfina videon kommer efter hans svar.

Gordon: Nya videon är fin. Härlig sommarkänsla på vinglig moped. Var är den inspelad? Hur mycket var ni med och bidrog? Är Andreas Eidhagen en polare?

Sebastian: Videon är inspelad utanför Stockholm, på Ekerö eller Värmdö. Jag har faktiskt inte jättestor koll. Vi var inte delaktiga i processen alls förutom att vi gjorde musiken. Andreas Eidhagen kontaktade oss och frågade om han kunde få göra en video, vilket vi gick med på. Eftersom vi inte hade några pengar att erbjuda honom så blev dealen att i utbyte mot att han gjorde den gratis så fick han kreativ frihet. Så all credd för videon ska gå till Andreas och de andra som var delaktiga i projektet. Vi fick den skickade till oss efter att den var klar och behövde bara godkänna.

Gordon: Är Nesna ditt eget projekt? Planerar Nesna att ge ut annat än LSWD?

Sebastian: Det är vi i Let's Say We Did som driver Nesna Records. Det startades upp för några år sedan när några av oss bodde i ett kollektiv i Mörby ihop med Ida Maria. Hon ville ge ut några 7" vinyler och vi planerade att ge ut en 10" vinyl. Efter att hon gett ut sina singlar så tog vi över och har drivit det sedan dess. Planen är att i framtiden ge ut andra artister men för tillfället är det bara Let's Say We Did som gäller. Det har varit nära några gånger att jag gett ut andra artister, men det har sedan inte blivit av. Man vill göra de misstagen man alltid gör i början på sitt egna projekt, så man har bättre koll när det blir aktuellt att släppa andra.

Gordon: Vilken sorts låtskrivare är du (är det du som skriver låtarna? eller är hela bandet med i processen?), en sån som skriver fyra perfekta låtar till sin 4-spårs EP eller en sån som skriver tolv och sen vaskar fram guldkornen?

Sebastian: För det mesta är det jag som presenterar en låt eller en idé, sen färdigställer vi arrangemangen och låten ihop. Vi har alla lika stor del i det färdiga resultatet. De låtar/skisser jag presenterar blir oftast väldigt annorlunda mot hur de låtit när jag suttit hemma och skrivit dem. Vi brukar se till att bryta ner mycket av skisserna och testa dem i olika versioner för att känna på vilket sätt de gör sig bäst. Vi är inget band som har en massa låtar liggandes. Märker vi att låten inte kommer någonstans, att den inte känns bra så lägger vi ner den och fokuserar på nästa istället. Sen har jag en massa olika idéer och låtar liggandes som jag aldrig presenterat för de andra. Jag skriver mycket låtar och mycket olika sorters låtar. Dock är jag dålig på att färdigställa dem utan hjälp av de andra i bandet. Jag har ofta en massa idéer, skisser eller halvfärdiga låtar i huvudet, sen vaskar jag fram vilka guldkorn som jag känner skulle passa bandet. Men även att det bara är jag som presenterar låtar börjar luckras upp, t.ex spelade vi in en låt på senaste EP:n som Jocke skrivit från början.

Gordon: Är din gitarr viktig för dig? Har den ett namn och en historia? Eller är den ett utbytbart verktyg?

Sebastian: Min gitarr har inget speciellt värde för mig. Det enda jag vill med min gitarr är att den ska vara bekväm att spela på, låta någorlunda bra och se snygg ut. Jag har ingen koll på den tekniska aspekten av gitarrer och kunde inte bry mig ett dugg om det. För mig är den utbytbar. Sen har jag svårt att göra mig av gitarrer. Det skulle kännas fel att sälja en gitarr för att köpa en ny, då sparar jag hellre längre så att jag råd utan att behöva göra mig av med en.

Gordon: Vilken är stans bästa livescen? Var har ni gjort er bästa spelning?

Sebastian: Hornstull Strand är ett grymt ställe att se spelningar på, likaså är Berns som konsertlokal vädligt bra samt Debaser Slussen. För det mesta går jag på spelningar på mindre ställen och måste säga att Restaurang Landet är absolut ett av de bästa i stan. Jag skulle säga att vi förmodligen gjort vår bästa spelning på Snövit. Dock inte tack vare lokalen. Det är en lång historia, men det var snack om att vi inte skulle få göra spelningen för att det inte var tillräckligt många i publiken och att de inte skulle ha råd med personalen. Vi fick genomföra den om vi lovade att spendera mycket pengar i baren. Man kände sig inte direkt som U2 just då, så när det var dags för spelningen var vi sjukt eggade och ville verkligen bevisa något. Frustration är ett ett bra drivmedel, tillsammans med alkohol.

Gordon: Har du lust att ge lite musiktips? Tio låtar som du lyssnar på just nu?

Sebastian: Tio låtar som jag lyssnar och inspireras av just nu är:

Guided By Voices - I am a Scientist
Withered Hand - Religous Songs
U.n.p.o.c - Amsterdam
The Wrens - Thirteen Grand
Teenage Fanclub - Into the City
Girls - Laura
The Bear Quartet - First or Hand
Sparklehorse - Apple Bed
Mountain Goats - Elijah
Sebadoh - The Freed Pig

Tack för intervjun! Här är en spotifylista med Sebastians mix. Och ta en titt på videon:

torsdag 16 september 2010

Gordon har en spelning!


Vi har jobbat lite långsamt med att ordna spelningar för hösten men nu har Helena hittat oss en första, skön barklubbskväll. Fredagen den 8:e oktober gör vi vårt bästa och har vårt roligaste på Söders Hjärta. Mer info kommer framöver. /Axel

Nytt från Lissi!

Gordons första livevänner, Lissi Dancefloor Disaster från Uppsala, jobbar vidare med sina smittsamma katter. De syns ibland på stan, lite som popens svar på Ernesto Guerras maniska tejpande. I nya videon dansar de på de nötta och traditionstyngda taken i Flogstas studenthöghus. Sernanders väg är mina gamla kvarter och jag har själv stått däruppe under den uppländska skymningen och gjort dumheter. Men den här låten skulle jag såklart ha tipsat om även om videon inte gjorde mig nostalgisk för den är galet bra. Johan och Josse fortsätter leverera!

onsdag 15 september 2010

Hot Chip har remixer


Dagens tips är en lite remix-EP som nyligen släppts av Hot Chip och som heter We have remixes. Det är några låtar i aningen mer dansanta versioner än orginalen från senaste albumet. Särskilt glad är jag i Osbornes version av Take it in. Lyssna på EP:n på spotify.

måndag 13 september 2010

Seattle #6


För några veckor sen, när jag höll på med Seattletexterna, petade jag lite med en spotifylista med musik som har anknytning till staden. Jag har naturligtvis missat massor av bra saker, det är inte en omsorgsfullt sammanställd lista, men det finns guldkorn här och mycket av det hade jag inte hört talas om förrän jag började leta.

Gordons Seattlelista.

torsdag 9 september 2010

Nytt från Charlatans

Mer England. En av de mest önskade artisterna när vi spelar är Charlatans. Deras 90-talsbritpop är fortfarande populär vilket kanske förklarar att de släpper nytt och håller ihop efter dryga tjugo år. Videon till förstasingeln är inte särskilt bra, seg på gränsen till apatisk även om den börjar och slutar med Tim Burgess snygga skor. Men låten är inte dum, den har ganska mycket St Etienne över sig. Ta en titt.

Standard Fare

Det verkar vara en brittisk vecka. Idag lyssnar jag på tokengelska Standard Fare. De kommer från Pulps hemstad Sheffield, har fina dialekter och gör klassisk indiepop av brittisk modell. Tänk Postcard, tänk Glasgow, tänk Spearmint och tänk på hur det kändes att gå sista året i gymnasiet och drömma om att flytta till London. Det är vemod fast upbeat med aningen vingliga gitarrer och bra texter. Och jag gillar verkligen sångerskan Emma Kupa. Debutfullängdaren är ute, finns på spotify och att köpa på olika fiffiga vis. Grymt bra.

onsdag 8 september 2010

Spectrals


Dagens lilla tips gäller en Yorkshireslyngel som hypats under sommaren. Han låter som Best Coast eller nåt annat i den stilen. Bloggarna brukar nämna Spector och doo-wop. Nja, det låter retro på ett väldigt 2010 vis. Det är lättviktigt och grusigt och fint. Inget ni kommer att spela under er bröllopsceremoni men kanske tio gånger i höst när ni dricker en bärs och väljer skjorta att gå ut i. I juni släppte han en singel som heter 7th date och en fullängdare är på väg. Med sitt liveband, Bad Penny, håller han på med en förbandsturné i GB som uppvärmare åt bl.a Les Savy Fav, Clinic och Wavves. Håll utkik efter Spectrals, killen från Yorkshire alltså, inte det danska surfbandet (som kanske också är bra). Han har en myspace och det finns två singlar på spotify.

lördag 4 september 2010

Calles topplista



Calle från Vit Päls skickade över lite indiepoptips för den Malmöintresserade och så här ser listan ut:

Ved
Lätt malmös coolaste band!

Le bombe
Jag såg det live på "tröls jins crue" en gång. Håll med om att det är ett märkligt namn på en bar. Showen var ännu märkligare och den här typen av pop har jag aldrig hört varken förr eller senare. Därefter försökte jag att gå på allt med Le bombe. Nu var det ett tag sedan de syntes till så skriv det i stort för jag värker och längtar.

Positiv
Jag är ett megafan av positiv. Vissa har beskyllt det för att vara glyttigt. Då har de helt och hållet missat att "varför klubb?" och "insjöbada" är så bra som en låt bara kan bli.

Vidderna
Skeppet och Vidderna är bara ytterliggare exempel på den där andra generationens progg (så som Ved) och som är så bra just i Malmö för tillfället och som har blommat upp i samband med ställen som Krets, Skånes konstförening och Klubb Kristallen.

Solander
Fredrik spelade med oss i Vit Päls i många år tills han var tvungen att göra sin egen musik fullt ut och det gör han fan så bra!

torsdag 2 september 2010

Mer om Popagandaspelningarna

Förra gången jag såg Familjen på Popaganda var det en mörk och underbar dansfest på lilla scenen. Nu spelade han på stora i vackert väder och med en större, lugnare publik. Han hade också ett imponerande gästuppbåd som vadderade lite av det tomrum som uppstår när en artist gått från att vara en knappt känd indieälskling till P3:s a-rotation. Familjen själv verkade vara lite packad, fulsjöng och fuldansade och rörde knappt beatbox eller mixerbord. Det var som det skulle, festligt och familjärt. Med Andreas Tilliander i ryggen behövde han inte heller oroa sig för att musiken skulle vara annat än snortajt och det fanns också lyxig förstärkning i form av Diva Cruz på congas och percussion. De tre var på scen hela tiden och det hade kanske räckt. Men det var också roligt med de tre andra gästerna som avlöste varandra. Ninsun Poli gjorde bra Rn'B-nummer av sången i några låtar, trots att hon dansade nästan lika fult men samtidigt coolt som Familjen själv. Sen kom Martin Sköld in och fyllde några låtar med Kent-bas och i en låt fick vi också höra Markus Krunegård sjunga, se klippet nedan för det. På det hela taget riktigt bra.