tisdag 20 mars 2012

Dexys midnattsståndna återkomst


Jag upptäckte Dexys Midnight Runners på nittiotalet när Kevin Rowlands kommit ut ur drogdimmorna klädd i rosa drag och tokhyllades för en högst personlig coverplatta i en sisådär femtonsidig artikel i Pop. Köpte Searching for the young soul rebels och fick lite fason på min feeling för alla de där northern souldängorna som spelades på Kalmar nation i Uppsala. Någon Lokko-fet kärlek har det aldrig varit tal om men trots det är jag rätt glad åt nya spåret med återförenade Dexys som har spelat in en skiva. Det låter som nåt Van Morrison kunde ha gjort, countrydoftande, vit soul och det är ett rätt bra betyg:

Beach House - Myth


Beach House är på gång med ny platta, den kommer visst i maj. Första släppet cirkulerar som mp3:a just nu. Det är lika fint och vemodigt som det brukar vara:

måndag 19 mars 2012

Chairlift - välj själv

Chairlifts andra platta är jättebra. Men jag kan inte bestämma mig för om jag gillar deras interaktiva video. Pröva själv att bestämma handlingen, det är lite som en sån där rollspelsbok från sent 80-tal:



 

tisdag 13 mars 2012

Meine Kleine Deutsche

Sen jag skrev om MKD häromsistens så har bandet hunnit rigga en alternativ bandcampsida där man kan ladda hem nya skivans alla låtar till en sprillans kostnad av gratis! Gör det. Jag har också fått veta att Kettenfett är tyska för lakritsshot. Det kan man också ge sig på:

måndag 12 mars 2012

Centimeter - Ambulance high


Bandet heter Centimeter. Om jag inte hade haft en låttitel till hjälp tror jag att googlingen hade blivit fruktlös och om man är ett så ambitiöst och i övrigt genomtänkt band som den här stockholmskvartetten så kan det bli ett problem. Men de hade mejlat mig några soundcloudlänkar så jag var ju redan rätt musikaliskt övertygad. Bästa låten jag hört med dem hittills heter Ambulance high (det hade varit ett bättre bandnamn) men mer är på väg i form av deras första engelskspråkiga album.

söndag 11 mars 2012

Bear in Heaven - Sinful nature


Dagens tips kanske inte tilltalar Hanson de Wolff Unitedfans (ibland kan jag längta efter rena produktioner med källklara, perfekta studioljud men för det mesta har jag huvudet djupt begravt i nutidens M83fuzziga ljudbilder). Bear in Heaven från New York har gjort låten Sinful nature:

fredag 9 mars 2012

I Used Be a Sparrow - Life is good

We're keeing it simple, sjunger Dick Pettersson mitt i låten Life is good. Inte helt fel som beskrivning av musiken. Det rör sig om indierock av svensk-engelskt-skotskt snitt, lite Deportees, lite Coldplay, lite Glasvegas. Lite old-school. Videon gör inte heller några innovativa avsteg från formeln utan växlar mellan stämningstäta bandbilder och ett fint litet girl-meets-boy-narrative. Men som jag har skrivit många gånger förut så handlar pop bara nån enstaka gång om att göra stora steg framåt. För det mesta handlar det om hur man gör sin pastisch, sin stöld eller sin omedvetna tolkning. I Used To Be a Sparrow gör i Life is good väldigt bra indierock. En S/T-platta kommer i nästa vecka. Jag ska lyssna på en promo i helgen och känna mig som om det var nittonhundranittinånting.

torsdag 8 mars 2012

Mikhael Paskalev - I spy

Den här norska dängan kom i november men jag upptäckte den inte förrän jag blev tipsad om en ny video häromdagen. Lite svartvitt, artsy svammel som jag har sett om några gånger och insett att låten också är väldigt bra. Norge är ett bra popland, tänker jag dumdrygt som en överraskande insikt varje gång jag hör nåt nytt från grannlandet:

Mikhael Paskalev - I spy from André Chocron on Vimeo.

tisdag 6 mars 2012

There is a song that never goes out

There is a light that never goes out är en rätt outslitlig låt. Och rätt oemotståndlig som coverval. En version med Dum Dum Girls, som gör det mesta rätt, är dagens tips:

söndag 4 mars 2012

Meine Kleine Deutsche - Body me


Om man gillar stora housefester var det kanske lite deppigt i fredags. Men om man gillar svensk altcountry var det en fin dag. Jag var sjuk och kunde inte gå men på Pet Sounds bar och klubb Springfield spelade ett återförenat Loosegoats. Det kommer en skiva senare i vår. Kjellvander solo har aldrig varit min grej men mina gamla Loosegoatsskivor har aldrig slutat snurra.
Sen var det inte särskilt synd om mig ändå eftersom jag köpte en skiva med Meine Kleine Deutsche i fredags. Body me är både skivans och första spårets namn. Det är hårt, på gränsen till skränig electropop som fångar en särskild nattlig melankoli och nervighet. Det låter syntigt och kantigt och på något vis ganska svenskt.