lördag 28 april 2012

Todd Terje

Idag när jag dansade med min son till den här låten började jag tänka på en gammal popkulturell sanning om hur riktigt bra pop kommer från platser där man är andligen och standardligen förtryckt. Om ens farsa är en sotig sheffieldbo och man själv fejsar arbetslöshet och fetma kanske man kan starta band och göra nåt fint. Om ens polare degar runt kvarteret i Neukölln med en spliff i mungipan och är tjenis med några såna där schäferägande berlinalkisar med högt uppdragna jeans och hästsvans, finns det förutsättningar för att man kommer att producera dansmusik som slår undan benen på alla som inte tagit sin dos e för dagen. Men Norge då? Tänkte jag medan vi lyfte taket och gjorde snurrdans. Norge har inte nånsin tidigare svängt. Ett mindre svängigt land får man leta efter (man hittar det i Centraleuropa och det börjar på U). Åtminstone historiskt. Men nu är det inte längre så. med fattigdomen försvann både armod och underskottet på popkontot. Norge är rikare och kanske popmusikaliskt svängigare än resten av Europa. Som miljöpartistiskt anstruken drar jag härmed fram den norska popmusiken som ett skelett ur garderoben för att skramla takten till Todd Terjes Inspector Norse. Visst kan det komma något gott av olja:

söndag 15 april 2012

Varning för reklam!

Är det hög status på reklam i år? Mina gamla vänstersympatier gör att jag aldrig kan skaka av mig obehaget inför all form av marknadsföring. Det är så illa att jag inte klarar av att se på TV utanför SVT:s trygga (numera sponsorgeggiga) famn. Converse fortsätter sina samarbeteshappenings. Det senaste beställningsjobbet är gjort av artisterna Mark Foster, A-Trak och Kimbra. Det är riktigt bra electropop. För att utmana min egen politiskt korrekta känslighet lägger jag till Y2B-klippet där man kan se basketskor (jag äger ett par röda, slitna, köpta 2002) i varje bildruta, istället för en mer diskret ljudfil:

fredag 13 april 2012

Best Coast - The only place


Best Coast brukar omnämnas i nån sorts svepande trendbeskrivning där The Drums, Frankie Rose, Sundelles, Dum Dum Girls med flera ingår. Det är alltid en svajig känsla över såna där, oftast lätt neggiga genrebeskrivningar med en undertext om att det plötsligt finns för många av en viss sort. Jag vet, för jag skäms lite för några jag gjort själv, ska inte länka till dem. Men Best Coast alltså. De låter bättre nu än sist. Sångerskan har en otroligt mäktig röst och den här låten är lätt deras bästa. Förra plattan brukar tråka ut mig efter halva men det här skulle jag kunna lyssna på i timmar. Sväng på medelhög fart med Santa Ana i ryggen och håret framför ögonen.

torsdag 12 april 2012

Velcro - People clubbing


Om en artist kommer från Melbourne så är halva Carlton Bitter Cold:en redan halsad. Jag är jävig. Dagens tips är Melbournesnubben Velcro som har släppt en 4-spårs på Bandcamp, fritt fram att ladda. Jättefin, svajig indie som låter lite som Television Personalities skulle ha gjort om de haft laptop istället för gitarr och varit lite långsammare och kommit från St Kilda eller Fitzroy. Bra texter också, vad sägs t.ex. om raden "You wrote your name on the wall with liquified shit on LSD" från tredje låten, People clubbing?

tisdag 10 april 2012

Rogue Valley - The bookseller's house


Det regnar. Tisdagar är mina arbetskamraters stora hatdag och trots att jag försöker hålla mig fördomsfri gentemot olika dagar så är det tisdagsväder ute nu. Alldeles nyss tackade jag nej till en spelning eftersom den krockade med nåt annat. Det är en sån dag. Inte det värsta man kan tänka sig direkt men deppigt. Såna dagar behöver man musik som inte lyfter en till extas med hårda, dansanta rytmer men inte heller trycker en ner i djupare depression med sin intensiva svartsyn. Man behöver lite softrockig altcountry.
Minnesotabandet Rogue Valley gillar litteratur och Wilco. Inser det överflödiga i föregående mening, vem gör inte det? De har släppt fyra plattor på ett år, först i USA och nu gör de släppsvängen här också. Fast om man går in på bandets sida kan man redan nu köpa alla fyra till vilket pris man känner för. Här är en låt från första släppet, tisdagsvänliga The bookseller's house:

lördag 7 april 2012

jj - Beautiful life


De gör vacker musik, fyllig och på gränsen till pompös men alltid med en osviklig känsla för cool. De var inga favoriter från början men med varje släpp och varje lyssning tycker jag bättre om dem, som konstaterats tidigare. jj är på gång med ny platta och har släppt en gratis teaserlåt som lever upp till sitt namn:

onsdag 4 april 2012

The Happy Hippo Family - Mustache

Namn är en besvärlig fråga som man måste ta ställning till när man sluter sig samman för att göra något kulturellt. Innan det blev Gordon som namn på den här klubben hade jag på förslag att heta det rumänska ordet för "lilla grisen", som är porcule(tror jag). Till slut blev det av flera skäl Gordon, framförallt att jag ville göra en massa flyers av uråldriga Flash Gordonserier. När jag ser namnet på artisten som ligger bakom dagens låt, The Happy Hippo Family, kan jag inte låta bli att tänka på hur man önskar att man hette nåt coolt men ibland blir det mest flams. Låten heter Mustache och svänger på ett väldigt svenskt indievis. Det låter som I'm From Barcelona (dåligt bandnamn) fast bättre och lite som This Perfect Day(bra bandnamn). Har inte funderat på texten för jag tycker inte om mustacher men det sväger nog för en liten glad dans på vardagsrumsgolvet, just i denna stund.