söndag 29 juli 2012

Los Coming Soon

Argentinsk indiepop är dagens tips. Los Coming Soon från Buenos Aires gör musik som man möjligen skulle beklaga sig är för internationell. No Way, som legat på soundcloud ett tag men som verkar ha släppts på en platta nu, kunde vara gjord i Los Angeles eller i Stockholm, lika gärna som på södra halvklotet. Bra är det i alla fall:
  No Way by Los coming soon

Passion Pit - Gossamer

Michael Angelakos är 25 år gammal. Hans band Passion Pit har varit med ett tag, inte direkt gjort den allra bästa electropopen tidigare men ändå varit med på allas små listor över sånt man ska hålla koll på. Det finns så mycket i den moderna musikvärlden som är sådär vibrerande på väg att hända och det har länge varit min känsla för Passion Pit. Jag hade kunnat vänta ett bra tag till, på ålder och visdom och musikalisk stilutveckling men nu har det hänt. Nya plattan Gossamer, som kom i veckan, är fantastisk. Det är tillgänglig syntpop, gnistrande och spänstigt dansant men ändå klart komplex och mångbottnad. Passion Pit har hoppat upp från listan över sånt som verkar på väg att hända till listan över årets pop. Lyssna på singeln Take a walk:

söndag 22 juli 2012

Twin Shadow!

Debuten från 2010 var ganska bra men det låter mycket roligare, och syntpoppigare, nu när Twin Shadow kommer tillbaks med andra plattan Confess. Dagens tips är att börja med en singel och sen fylla på med resten av plattan för det här är bra:

lördag 21 juli 2012

Helena diggar 2012

Det var ett tag sen jag hade tid att lägga ihop en liten lista med grejor jag lyssnar på. Tur då att jag har en kollega i klubben som har dragit ihop en fin mixtejp med favoriter för ögonblicket. Bilden ovan är från vår spelning i Uppsala i våras, Helena står och soundcheckar samtidigt som bandet riggar instrumenten på stora scenen på Göteborgs nation.
Helena diggar 2012 (Spotifylista)

tisdag 17 juli 2012

Niki & The Dove

2009 hette hennes band The Dora Steins. Bilden ovanför är från deras Gordonspelning i Gröndal och det var intensivt, mycket bättre än vad vi förtjänade. Så jag är lite svag för allt hon gör med nya, långt mycket mer framgångsrika Niki & The Dove. Kommer säkert att posta fler småsaker från Malins internationella karriär. Just nu, en ny video:

måndag 16 juli 2012

Edward Sharpe & The Magnetic Zeroes

Rör på dig, människa! känner jag att den här videon kommunicerar till mig. En uppfordran att inte kasta bort, glömma bort, min kroppsliga existens. Det finns inget moment av tävlan här (även om de säkert alla på något vis mäter sig mot andras fysiska prestationer) utan bara en glädje i att excellera. Tokbra låt också:

tisdag 10 juli 2012

Nytt från Raveonettes!

De gör så fin musik, stämningsfylld och filmiskt vacker i det här fallet, ösigt poppig och rockenrollig andra gånger. Lyssna på Observations och lägg dig lite vemodig.
  The Raveonettes - Observations by The Vinyl District

måndag 9 juli 2012

The View - Cheeky for a reason recension

Skotska The View har sen första plattan, Hats off to the buskers, varit en ursäkt att fortsätta vara britpopfan. Om man brände alla sina tonår under nittiotalet kan det vara skönt med en sån där ursäkt. Kära, gamla britpop.
Idag släpper de sin fjärde platta och alla gamlingar kan lägga händerna på ryggen i en knarrig manc-walk och digga Cheeky for a reason. det här är genomarbetat välgjord indiepop. Lite mindre rockigt än andra plattan var, lite mer putsat än den bitvis lysande, bitvis illa sållade debuten. Här kan jag lyssna rakt igenom till en traditionell bas-gitarr-trummorsättning, snygga övergångar, bred dialekt (ett viktigt inslag i bra britpop är att lokalfärgen lyser igenom så ordentligt att även en svensk lyssnare fattar vilken del av samväldet just den här romantisk-cyniska kärleken genomlevts) och en emellanåt redigt dansbar rytm. The View gör bara musik som den redan gjorts men de gör den nästan alltid snyggt.
Det är ett mantra för mig, att musik mycket gärna får vara en bästis från förr, en som man kan plocka upp dialogen med utan att ängslas alls för om de har ändrats till det sämre. Jag skulle ge exempel på favoriter men det är rätt jämnt. Plattan börjar med två snabba, singeln How long och AB (we need treatment). Sen följer ett något lugnare mittenparti, där Anfield road möjligen sticker ut lite extra. Avslutande Hole in the bed är åter lite poppigare och kanske inte riktigt lika stark som de två första spåren. Här kommer videon till How long, en lite deppig historia om en sexuellt frustrerad stackare som skulle behöva sig ett rejält samtal. Jepp, hoppa över knullandet och umgås lite med kvinnor istället för att bara stirra på dem. Själva låten behöver inte handla om samma stalker:

söndag 8 juli 2012

Calexico - Para

Ny platta och turné är på gång. Calexico är ganska bra när de är lite ösigare men allra finast blir det när de skapar sitt vackra, intensiva vemod av amerikansk indiefolk blandad med latinoinfluenser. Rätt bra video också som första släpp från skivan som kommer i början av september: