onsdag 31 oktober 2012

Gordon i vår - Flora Cash

Om en och en halv vecka spelar Jackie på Klubb Gordon, det blir hajpad lo-fi och drömsk Mary Chainpop. Men det kommer mer. I december är en än så länge lite hemlig artist inbokad för en spelning den 10:e och efter årsskiftet är sex nya datum inbokade. Första artisten 2013 blir Flora Cash. Folkpoppigt med elektroniska inslag, lågmält och intensivt och, såklart, väldigt bra. Här är ett litet smakprov:

Gordons 90-tal - Girl from Mars

90-talet lär vara inne. I Svergie tog det kanske fart med Schyfferts enmansshow för några år sen och visst finns det en och annan uppenbar influens i musik, stil och kultur. Lite vidriga Ny Demokrati-vibbar och pengaängslig främlingsfientlighet har vi dragits med ett slag också. Förhoppningsvis kan vi ironiskt ruska av oss skiten eller kanske lyssna på popmusik och känna något annat än ilska över samhällsutvecklingen.
Nittiotalet var väldigt viktigt för min musikaliska utveckling. Kanske var det hela min musikaliska utveckling. Men den var inte riktigt sådär twee-as-fuck-kreddig som jag kanske skulle önska. Inte heller var den väl rockhistoriskt begriplig. Gott så. Men jag tänkte köra en liten sporadisk serie här på Gordonbloggen och skriva om några nittiotalslåtar som jag fortfarande minns med värme. Andra minns dem säkert också men möjligen med en annan feeling.
Först ut är nordirländarna Ash med Girl from Mars. 1996 släppte de fullängdsdebuten 1977, namnet taget efter det år då Star Wars kom. Hela plattan är genomsyrad av den nördkulturvurm som då hade börjat göra sig gällande litegrann och som nu är den dominerande formen av populärkultur. De samplade Jackie Chan och sjöng om rymden. Skivan kom när grungen var på väg att dö eller möjligen förändras. Ash turnerade med Weezer 1996, ett annat väldigt nördigt och ytterst nittiotaligt band. Min vän A som introducerade mig för Ash tycker inte att Girl from Mars är plattans bästa låt, han föredrar Angel Interceptor. Nästan hela skivan är fortfarande fantastiskt bra men allra poppigast är just Girl from Mars, som låter som hitlistepop fast på högfart och med dist. De gjorde både en brittisk och en amerikansk video till låten men där har åldrandet skett helt utan grace, ingen skulle idag kunna ta nittiotalets indierockvideor på allvar, varenda minut av mina gamla favoriter från MTV ser ut som flamsiga uppkastningar. Men musiken är bra:

söndag 28 oktober 2012

Star Horse - Marybelle

Söndagar är shoegazedagar, hösten är shoegazesäsong. Har jag fel? Star Horse verkar i alla fall inte ha mycket fel att komma med, mest bara rätt. Lyssna på Marybelle från deras rätt nya ep Crush. Stockholmsbandet gör sån där shoegaze som låter tidigt nittiotal, Ride och den fantastiska Blurskivan Leisure (som Blur själva lär vara lätt skamsna över men som jag älskar med en aldrig svalnande intensitet). Hur fint som helst:


lördag 27 oktober 2012

Titus Andronicus - In a big city

Gillar egentligen inte videor som toklimmar så här på sångarens ansikte. Patrick Stickles heter sångaren i det här Shakespearerockbandet (namn från en av bardens pjäser) från New York och musiken är rätt så nära för butter stadionindierock (denna indierockens förbannelse som har utmynnat i Coldplay och allvar och annat som man inte kan stå ut med om man vill hålla balansen på en kreddigt cynisk egg). Men det funkar ju ändå. Fina bilder och nåt med låtens melodi gör mig lite glad här. Titus Andronicus släppte en platta i veckan som heter Local Business och på sin hemsida har de ett litet hashtag-trick igång som onekligen är rätt gulligt. Man lägger upp lite coola local businesses åt dem så de vet vad de ska pröva på när de är ute på turné. Närodlat kommunicerar liksom.

söndag 21 oktober 2012

Casiokids - Dresinen

Imorrn är det Klubb Gordon på S:ta Clara i Gamla stan. Lilla Nygatan 17. Det blir fint. På scen står The Loveable Tulips och de sjunger så fint, kommer med så bra låtar i bagaget. Jag är mycket glad och förväntansfull. Nu sitter jag och kollar igenom lite musik att spela i högtalarna före och efter. En måndagsklubb måste också putsa på låtvalen. Hittade lite gamla grejor av Casiokids, Norges bästa synt/electroband och kom att tänka på att de visst hade nåt på gång i år. Jovisst, på youtube fanns en video som de släppte för fyra månader sen. Dresinen. Låten låter som Casiokids och filmsnutten är lite som en Mumindalen och Southpark-crossover.

tisdag 16 oktober 2012

Forest Families

Kidsen är allright, antar jag. Stockholmsbandet Forest Families är gymnasiegamla och låter lite som om de vore brittisk arbetarklass för trettiotre år sen. Buzzcocks så det ryker om det. Bra, punkigt och svängigt. Man kan för ett ögonblick glömma hur komplicerat det numera är att få ur sig en rak och entydig invändning mot all skit som man upprörs över. Inte så att FF är särskilt politiska men de har en sån feeling i låtarna. Ska pröva en spotifyembed, hoppas den funkar, annars kan ni hitta bandets EP direkt i spotify.

måndag 15 oktober 2012

Generationals

Tänkte tipsa om ett band från New Orleans idag. Har inga sådana där starka känslor för stan som man kan ana i en del filmer och texter men det beror förmodligen på för liten exponering. Generationals är en duo som funnits i ett par år och som gör musik som lite liknar Floridagänget Surfer Bloods. Det är jäklarns fina grejor de har på gång, två nya låtar kan behövas en måndag när Klubb Gordon inte bjuder på livemusik i Gamla stan (som vi gör nästa måndag med The Loveable Tulips och måndagen den 12 november med grymma Jackie):

fredag 12 oktober 2012

Memory Tapes - Sheila

Om man har 8 minuter över till elektronisk popmusik på fredag kväll - man kanske väntar på att det ska bli dags att gå till bussen eller på att ett teveprogram ska börja eller pizzan komma eller att nån viktig själ ska svara på ett socialt mediainlägg man gjort - så finns Memory Tapeslåten Sheila att ta till. Gör det (och kolla deras nya platta som kommer i december vielleicht?):

tisdag 9 oktober 2012

The Loveable Tulips på Gordon 22 okt

Måndagen den 22 oktober är det dags för höstens tredje liveklubb med Gordon i S:ta Claras källare i Gamla stan. Gäster denna gång blir The Loveable Tulips som förhoppningsvis sjunger lite nytt material. De har spelat in under september och jag är rätt nyfiken på hur det låter. The Loveable Tulips är en duo som gör vacker indiepop, sjunger stämsång och är allmänt och särskilt coola. Som tidigare är denna måndagsspelning en tidig historia. Vi släpper ner folk i källaren vid 19.30 och bandet sätter igång runt 20.30. Sen kan man hänga kvar efteråt och snacka med bandet eller kompisar och ändå orka upp till jobbet på tisdag. Och så har man börjat veckan med fantastisk pop!
  "Streets" -The Loveable Tulips by mintyfresh

fredag 5 oktober 2012

Vit Päls - Lösa boliner

Det är klart och kallt i Stockholm den här morgonen och jag längtar efter sommaren. En video med Vit Päls från i augusti värmer ganska bra. Vit Päls är ett av Sveriges absolut bästa liveband men de har en väldigt fin nätexistens också, tokbra lågbudgetvideor är en viktig del av indiepopens tillvaro. I den här är Jonathan Richman väldigt närvarande, alltid bra. Och så skriver de väldigt fina låtar. Här sjunger Calle om bl.a. folk som stoppar strumpor i sandaler, hemska tanke. Och så heter låten Lösa boliner, bara en sån sak:

Knifven - Vaccinet

Idag vankas det punk. Härligt skrikig, rak och ösig punk. Knifven släppte videon till låten Vaccinet i början av september och häromdan kom en ep, Perstorp. Har inte lyssnat på ep:n än men den här dängan är en fet smocka rätt in i det akustiska pallet. Så, ta emot:

torsdag 4 oktober 2012

Restless Riot - Leaving the circus, recension

Malmöbandet Restless Riot släppte en EP som jag gillade i oktober ifjol (möjligen var de då baserade i Lund?) och nu har de gjort en fullängdare. Tidigare hade de något av en Springsteenvibe men när jag lyssnar igenom Leaving the circus hör jag framför allt Bright Eyestoner. Inte så mycket de senare plattorna utan snarare som Omahabandet lät runt millenieskiftet. Ganska stillsamt, framfört med en hel del smärta och angst. Ibland blir det lite mer fart, som i Let's leave the circus, en boom-chicka-boom-Johnny Cashlåt men sångens lidande är ändå opåverkat, instrumentens synbara entusiasm till trots. Jag är ambivalent till det här. Å ena sidan blir det en laddning när man blandar glada toner med sorgsna. Å andra sidan behöver en platta oftast lite variation i humöret för att bli dynamisk. Och när sången alltid projicerar vemod blir det förstås övervägande ledset. Tagna en och en är låtarna dock utmärkta, americana från Skåne men så välskrivet och fint att det kunde vara gjort på Mike Mogis gata. Ballader med en oförställd altcountrymelankoli präglar skivan. Bäst är dock de två låtar som har lite mer ös, Let's leave the circus och Starlike streetlights:
  Restless Riot - Starlike Streetlights by Restless Riot

måndag 1 oktober 2012

WHY! - Strawberries

Rap/indiepop-gänget från Cincinnati släpper en ny platta idag och den har jag inte hunnit lyssna på än. Men jag gillade Sod in the seed som de släppte som en försmak i somras och jag diggar deras senaste, videoförsedda släpp från skivan. Ska ta mig en svängom med plattan vid tillfälle. Mumps, etc heter den och videon heter Strawberries: