tisdag 29 april 2014

Nuoli - intervju

Musiker, vokalist och rejält på gång, med singel nu och ep senare i år. Nuoli låter bra på pappret och ännu bättre i högtalarna. Jag fick tag på henne för en lite mejlintervju idag.

Gordon: Vill du berätta lite om inspelningen av kommande ep:n? Är inspelningsarbetet igång?

Nuoli: Yes, jag har suttit mycket i min hemmastudio samt studion jag hyr vid Odenplan både ensam samt tillsammans med bandet och lite olika producenter. Eftersom vi redan har alla låtar färdig arrangerade live så går jag in med bandmedlemmarna en och en i studion så får dem lägga sitt instrument och sedan mixar jag det själv. Ibland har jag varit på testsessioner med olika producenter för att se om vi kan spåna fram något intressant tillsammans men oftast är det enklare för mig att sitta ensam. Jag är väldigt tydlig med mitt koncept och är livrädd för att musiken ska bli för poppig eller housig, vilket några av de producenter jag arbetat med vill att musiken ska låta som. Det är fortfarande oklart exakt hur många låtar som ska vara med på EP:n, jag borde hålla mig till fyra ish men vill så gärna slänga in typ sex, sju stycken. Oavsett så siktar jag på att släppa den i Augusti eller Oktober, vi får se hur lång tid den kreativa processen tar.

Gordon: Har du alltid fokuserat på solokarriär? Aldrig varit med i band?

Nuoli: Jag var med i ett band förut, när jag var 17, 18 tror jag. Det var i en period i mitt liv då jag inte vågade ta plats och visa att jag kunde så efter ett tag hoppade jag av eftersom jag inte kände det som om jag kunde bidra till musiken. Vi skrev några riktigt grymma låtar tillsammans oavsett men nu har det bandet lagt av. Jag började med mitt soloprojekt för typ ett år sedan och även fast det är fruktansvärt mycket arbete så älskar jag det. Det är en ärlig process gentemot mig själv och andra och det helar mig, vilket är fantastiskt.

Gordon: Om du har hunnit tröttna på att frågorna handlar om politik och feminism så ber jag om ursäkt, men eftersom du har en starkt uttalad feministisk prägel i din offentliga profil vill jag ändå fråga lite. Känner du att en som artist har skyldighet att inte skapa chauvinistisk musik? Som jag förstår gjorde du en musikalisk kommentar till en grej som Weeknd gjorde. Och det är såklart rimligt att man skapar musik som visar upp en annan värld och ett annat synsätt. Men tycker du att han borde ha avstått från att göra en äcklig video?

Nuoli: Låten som jag släppte, A Girl Is A Gun, var inte direkt en motreaktion mot the Weeknds video eller hans musik, utan det var väldigt slumpartat att jag släppte den samtidigt. Det var en engelsk blogg som råkade plocka upp min låt samtidigt som han släppte sin musik och drog ett samband då jag skrivit att jag tillägnade låten till feminismen. Det jag ville understryka är att vi måste titta på de strukturer och normer som vårt samhälle är uppbyggt på idag, exempelvis cisnormer, vithetsnormer, heteronormer etc. Allmänt irriterar jag mig på videos/konstkoncept som inkluderar att man är våldsam eller kränker någon, OAVSETT vem det är riktat mot eller vem som gör det. Jag gillar inte glorifieringen av vapen, droger, gillar inte när man approprierar  eller exotifierar olika kulturer eller använder sig av konceptet "sex sells" inom någon bransch. Det är också viktigt att fokusera på vardagliga förtryck så som vardagsrasism, vardagssexism and the list goes on and on. Att åsynliggöra sina privilegier är otroligt viktigt och aktuellt i vårt samhälle så det är en av det saker jag vill göra och få fram i min musik. Jag tycker att the Weeknd borde ha avstått från att göra en våldsam video på samma sätt som att Robin Thicke borde ha ändrat ALLT med låten Blurred Lines på samma sätt som att Avril Lavigne borde ändrat om Hello Kitty låten och videon då hon approprierar en annan kultur. Det är så många saker man måste väga in och det är ett otroligt stort och intressant ämne som jag fortfarande lär mig mycket om, det är en skyldighet att lära sig att visa kärlek och respekt till de människor man har omkring sig, och det tycker jag är en del av feminismen. Därför är jag feminist. Så, grundidén med den låten var alltså inte riktad till the Weeknd utan blev intolkat som det i efterhand.

Gordon: Det pratas mycket om jämställt bokande av artister och DJ:s (men görs kanske inte riktigt lika mycket). Har du upplevt att det är någon skillnad? Finns det bättre eller sämre delar av Stockholms musikliv på den fronten?

Nuoli: Jo det är skillnad, absolut, framförallt är det väldigt mycket fler tjejer som vågar slå sig fram/äntligen får upprättelse inom musikbranschen, det är viktigt. Det är klart att det är en lång process, inte för att inte viljan, möjligheten eller slagkraften finns där utan för att det fortfarande finns en grupp som motsätter sig och ogillar konceptet och inte vill samarbeta. Men vi är på väg mot rätt håll och jag älskar det, ingen har någonsin fått någonting utan att kämpa och kämpaglöden för jämställdhet finns.

Gordon:  Hur ser sommarplanerna ut? Har du hunnit bli stor nog för att bli inbokad på en massa festivaler? Eller har du klubbspelningar på gång?

Nuoli: Sommarplanerna börjar klarna, vi har några festivalbokningar på ingång, dock inget jag får berätta om än.... Jag tror att den stora skrällen kommer nästa år dock, då vill jag åka utomlands och spela och kunna leva på min musik. Det kommer vara en del klubb- och eventspelningar i sommar också vilket är en gåva. Jag ska försöka engagera mig så mycket som möjligt i musiken, ge allt jag har, framförallt tiden, hjärtat finns redan där.

Gordon: Det var längesen jag bad om en lista i en intervju, har du lust? Vad sägs om tio låtar som du skulle ha med om du gjorde en coverplatta?

Nuoli: Åh ja, kul fråga!! 
1, Jasmine - Jai Paul 
2, The Chain - Fleetwood Mac
3, Nights in White Satin - The Moody Blues
4, Architect - Dream Koala
5, Another Day - This Mortal Coil
6, Papi Pacify - FKA Twigs 
7, Baby - Donnie & Joe Emerson
8, Falling - Haim
9, Young Hearts Run Free - Candi Staton
10, Bad Religion - Frank Ocean
 
Tack så mycket för intervjun! Det är alltid roligt att höra av genomtänkta och begåvade människor. På eget initiativ har Fanny/Nuoli också satt ihop en spotifylista, ta och lyssna på den. För, tja, grymma låtar. Längre ner i bloggen ligger Nuolis senaste låt också.

torsdag 24 april 2014

Nuoli - My curse is my mind

Nuoli heter en stockholmsbaserad debutant som släppt sin första singel i dagarna. Det är musik som ligger i tiden med sitt dramatiska anslag och atmosfäriskt syntiga ljudbild. Det är lite för allvarligt och långsamt för att vara rätt på dansgolvet men på radion borde det kunna slå. Låtens styrka vilar på en genomarbetat snygg produktion och en coolt fyllig och säker sångröst. Nuoli är artistnamn för Fanny Hultman och det är inte bara musikaliskt som det finns ett allvarligt och seriöst anslag, hon använder musiken för att få utlopp för sina politiska och samhällskritiska funderingar. Sen finns det  en självklar allmängiltighet i att sjunga att ens tankar är ens förbannelse som är svår att inte falla för.

onsdag 23 april 2014

Luna Green - Swedish strawberries

Ok, jag medger det. Jag är gubbig nog att ha lockats att lyssna extra noga på Luna Greens nya för att pressutskicket nämner samarbete med Niclas Frisk. Dalmasens status som rockikon är nästan löjligt rotad i min gammelmansskalle. Atomic Swing är ett sånt där band som jag har återupptäckt i omgångar när andra (lika gubbiga) vänner har spelat Stone me (into the groove) på någon barklubbssession. Men när jag fastnar i den här låten och spelar den om och om igen är det Luna Greens röst som lyfter den till något anmärkningsvärt. Hon ger mig Cris Isaacrysningar.

måndag 21 april 2014

White Birches - Stands of white birches

White Birches är en syntduo bestående av Jenny Gabrielsson Mare på sång och Fredrik Jonasson på syntar och de debuterar nu med en mörk, tät och klassiskt syntig ep. Jenny Gabrielsson Mare gör musik under eget namn som låter helt annorlunda, hon spelade på Gordon i vintras och bjöd på en lätt burleskdoftande, jazzig och David Lynchinspirerad indie. Men steget över till Sisters of Mercy-synt är kanske inte så långt. Ljudbilden är långt från det organiska på hennes egna skivor men släktskapet och dramatiken finns i båda världarna. Stands of White birches är en riktigt bra liten platta, fyra vackra och dystra spår, från inledande, snabba Take me dancing, över långsammare Stands of White birches och The Devil till avslutande The end of the line där mjuka technosyntinfluenser kommer in och blandar upp stilen. Bandet gör en liten turné över hela landet så det finns goda möjligheter att se dem spela live. Gör det!

onsdag 16 april 2014

Architecture in Helsinki - Now + 4eva

Som jag har skrivit om många gånger tidigare så är jag besatt av Melbourne, åtminstone när det gäller stans musikaliska betydelse. Det är några veckor sen popmodernisterna Architecture in Helsinki släppte sin nya platta men jag måste ändå skriva lite om den.  Eftersom  det är ett Melbourneband. Eftersom det är ett av världens bästa band. De har alltid skruvat popmusik och gjort omistliga ljud inom ramen för treminuters hits. Nu har de tagit sin pop närmare radion och närmare åttiotalet. Som en syntes av Talking Heads och Peter Gabriel släpper de 2014 en rak räcka poppärlor som borde kunna sälja sönder bandet för all framtid. Det är oerhört, nästan skrämmande tillgängligt. Men ändå vinner de mitt pophjärta. Det är så svängigt och roligt att jag rycker och drar i superlativförrådet utan att kunna bestämma mig för vilken glosa jag ska välja. Växlandet mellan sångarna och de ljudmässiga experimenten finns kvar, mitt i all polerad glansighet. I Melbourne är det höst nu, stringybarkträdens blad blir snart bruna och temperaturen är inte längre stekande het. Men för en skandinav är det lätt att känna vårkänslor i den här plattan.

lördag 12 april 2014

SUVI - Intervju

Det är intervjudags igen och jag är mycket glad att både ha upptäckt och fått ett litet snack med singelaktuella Suvi. Hon har just släppt en pampig poplåt som tilltalar mina mer melodramatiska sidor. Samtidigt kontrasterar hon pompan med en stil cool nog för nouvella vague. Eller är det bara jag som får franska filmvibbar av pressbilden?

Gordon: Berätta om Great Escape. Hur fick du spelningen? Blir det traditionell festivalscen, ute under duggregn i nattligt motljus? Eller är det mer som SXSW med showcase och eget slit?

Suvi: Det var mitt team som fixade spelningen vilket jag är sjukt glad för! Spelningen är den 10:e maj på Unitarian Church – verkar vara en utomhusscen på en innergård framför kyrkan. Haha, har inte så mycket att jämföra med. Har tex inte kört på SXSW än. Jag ser verkligen fram emot The Great Escape. Det är dock mycket förberedelser för att kunna göra det möjligt.

Gordon: Det är fint med det pompösa, nästan marsch-aktiga i din nya singel. Hur blev det en sån ljudbild?

Suvi: För att få veta exakt borde du fråga Julius Duhs, producenten/låtskrivare, som är the ”brains behind the operation”. Men om jag minns rätt så var det första som skrevs blås, vilket Julius kom på på gitarr. Det lät ju som en fanfar och sen var det bara att köra vidare. Dock så tror jag att melodin skrevs mot gitarr, rätt tidigt. Jag har alltid älskat feta orkesterarrangemang. Det är så mitt och Julius samarbete kickade igång 2011. Vi sågs för en session och spelade upp grejer för varandra. Han spelade upp en idé med stort stråk-arr och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag äntligen hittat hem, typ ”den här killen kommer att kunna hjälpa mig att ta fram nåt helt suveränt soundmässigt”. Sedan, rätt snart, hakade låtskrivaren Carl Johan Holmqvist också på. Varje låt vi gör försöker vi bara göra så bra som möjligt. Vi är inte så lojala - det måste inte låta på ett visst sätt. Ni kommer att få höra det framöver. Familjen växer.

Gordon: Jag har läst att du spelar flera instrument, hur många av dem håller du i på Find you-inspelningen? Vad spelar du helst och har du något älsklingsinstrument?

Suvi: Jag kan fuska på piano. Mitt första instrument var saxofon. På gigs lirar jag lite ocarina. Find You är en massiv produktion och sången är det enda instrumentet jag kör där.

Gordon: När livespelningarna kommer igång nu i vår, hur kommer det att se ut på scen? Introvert eller extrovert? Mycket folk och show eller ensligt och avskalat? Din musik har en dynamik som skulle kunna funka på olika vis.

Suvi: Ja vad härligt att du säger det! Jag tror att det kommer att bli mycket olika slags liveshower och jag är så pepp! Basen är att vi är 6 på scen. Målet är att det ska låta så bra och stort som möjligt – musiken ska funka både som lyssnarmusik och att viba till. Det är dock även fint med akustiska versioner här och där och jag vill helst kunna se publiken. Det finns så mycket jag vill testa – ljud och liveupplevelser. Mitt mål är att bli det bästa som publiken upplevt. Jag vill leverera någon typ av extas. Om man tänker på den heliga, klyschiga tre-enigheten, ”sex, drugs and rock’n’roll”, så vill jag kunna erbjuda något så grymt att folk väljer musiken först, om du förstår vad jag menar? Jag har så fantastiska musiker som jag jobbar med så jag tror att vi kommer att nå dit en dag. Men värme är viktigt. Hårt men med värme.

Gordon: Har du börjat planera fullängdare? Om det tar fart med ett album, hur tror du att det kommer se ut?

Suvi: Ja vi jobbar för fullt på en fullängdare. Det kommer att bli det bästa jag har varit med om hittills, är jag helt säker på. Massor av bra musik.




tisdag 8 april 2014

TARA - Manners

Lilla singelbolaget 100 Songs gör minst sagt eklektiska urval när de fortsätter sin väg genom den svenska musikfaunan. Senast ut är en ung, radiopopvänlig artist med både punsch och attityd som luktar M.I.A. TARA är uppvuxen i Stockholm och debuterar med en överraskande tyngd och rejält med dansant sväng i låten Manners. Måste bli bra rotation på det här!

måndag 7 april 2014

Slangbella - intervju

Dags för Anders Alexander från bandet Alice in Videoland att göra musik på nya vis. Han har tagit sig namnet Slangbella och gör ren popmusik. Jag fick tag på honom för en liten intervju inför nya singeln Jag ska bygga en armé. Grym låt.

Gordon: Jag lästa att namnet Slangbella kommer från en dröm om en tjej och ett band. Men jag tänker att det förpliktigar lite. Slangbellan är ju den medellösa rebellens instrument. Finns det nåt kaxigt och på tvären med dig och ditt projekt? Har du skjutit slangbella i vuxen ålder? Jag brukade göra slangbellor av spikar som vi böjde i skruvstäd i slöjden men de sköt inget vidare. Har du prövat såna där fina av grenklykor?

Slangbella: Helt klart så ligger det en rebellisk ådra bakom min musik och inspiration också. I början var min Slangbella-musik en slags rebellisk näve i luften, ett säga att säga att jag inte är uträknad, jag slår underifrån och jag slår hårt...lite så. Jag skjuter faktiskt slangbella i andra versen i låten "jag lyssnar hellre på nån som kräks" från mitt första album, ett slangbella-skott i ryggen på etablissemanget. Flera av låtarna på den skivan beskriver känslan av att alltid gå mot strömmen och att känna sig ostoppbar. Jag sköt slangbella lite grann som liten men nu för tiden skjuter jag bara med orden!

Gordon: Du har ett fint rock-morr i rösten. Tänker du på hur mycket din röst sätter karaktär på musiken?

Slangbella: Tack! Det var något jag eftersträvade i början, men något jag inte kan bli av med nu. Jag kan inte sjunga "fint" eller indiemjukt även om jag skulle vilja. Det där gruset i rösten verkar ha satt sig och jag antar att det blir någon form av smutsig karaktär ihop med musiken som kanske inte är jättevanlig i popmusik. Jag har inte tänkt hur folk upplever min röst men har fått höra mycket på sistone om min sångröst. Mina nya låtar som kommer komma ut senare i år är mjukare och mindre punkiga än det som jag släppte på första albumet och då sticker sången ut ännu mer tror jag.
Gordon: Vem kommer att backa upp dig live framöver? Har du ett fast gäng och en fast sättning på instrumenten? Har du en uttänkt show?

Slangbella: Jag hållit hela livebiten hemlig, fast egentligen är det inget hemligt. Jag har helt enkelt aldrig riktigt spelat med någon, men det börjar ta form nu och det blir helt klart gig eftersom sommaren. Om någon vill boka mig asså!
Gordon: Och på tal om live, blir det spelningar utanför centralorten? Jag har just flyttat ut på landet och gruvar mig lite för konsertlöshet.

Slangbella: Det hoppas jag verkligen! Spelningar på mindre orter är klart roligast, det är ingen klyscha att det är mer röj och känslouttryck på gig utanför Sthlm/Malmö tex. Vi gjorde nästan 400 gig med mitt förra band så jag vet att det är sant.

Gordon: Hur känner du inför Slangbellagrejen? Alltså, har du världens självförtroende eller är det lite nervöst att släppa materialet ifrån dig nu?

Slangbella: Nervositet är en egenskap som inte finner sig hos mig. Men visst är det med stor nyfikenhet jag släpper mina låtar. Jag gör ju i princip precis allt själv o det är kanske två-tre personer som fått höra den färdiga låten innan den släpps. Det är lite riskigt att göra så men jag litar på mig själv o jag är noga med att allt blir precis som jag vill. Dom få gångerna jag kompromissat eller tänkt vad andra ska tycka har blivit sämst och sånt gör mig sömnlös! Jag har hållit på med musik hela livet, ändå känns det som att jag just börjat. Jag började sjunga o skriva egna texter för två år sen bara och har aldrig känt förut att jag har så mycket som måste ut, det är som ett fyrverkeri i huvudet så jag är här för att stanna ett tag.

Tack, Anders. Ser fram emot vad du kan tänkas bjuda på från scen och naturligtvis, mer material som skivor och singlar.

söndag 6 april 2014

Colleagues - Tears

Gordon gick in i en radioskugga i några veckor på grund av flytt. Och har inte hört mycket nytt under slutet av mars. Men det händer ju saker. Till exempel är Colleagues på väg med grejor. Nya singeln är lite Passion Pitaktig och svängig, tajt electropop. Ny musik, satan i gatan vad jag har längtat efter ny musik! Och den här dängan är det inte bara jag som diggar, en liten kik på bandets facebooksida visar att de imponerat på Line of Best Fit, en stabil indieblogg. Inget nytt under Sörmlandssolen men jag känner mig välkommen tillbaka. Så fort den kommer på spotify knallar Tears in på Gordons vårlista.