fredag 20 mars 2015

Carl Carlsson och de där grejorna vi lämnade bakom oss, långt bakom, visst?

Det är mer än två och mindre än tre decennier sen Carl Carlsson kom till världen. Han växte upp i en ort av den storlek som brukar benämnas håla av de som inte bor där eller de som flyttar därifrån. Ärla, söder om Eskilstuna. Dit vill han inte tillbaks och inte heller Eskilstuna vill han inte heller återvända. Men han han har svårt att släppa taget, det har vi alltid märkt som har lyssnat på hans medryckande poplyrik, hört hans sagor om ungdom och smällarna en får på vägen mot döden. Ifjol kom en mäktig popsingel, en stor låt. och sen var det tyst ganska länge. Jag har saknat honom en del och hoppats på att uppföljare var på väg. Och nu kommer det musik. Det är fortfarande poppigt, fortfarande hittigt på ett sätt som får mig att le lyckligt. Och det är fortfarande musik som blickar bakåt, mot uppväxtåren, mot de formativa åren, mot farsans skivback. Jag hörde hur läget var och det visade sig att det kändes lite mer uppåt än det har gjort, fast kanske inte lika uppåt som jag blev av att få en förhandslyssning på nya singeln, Flash & The Pan.

Gordon: Varför tog det så lång tid efter förra singeln?
Carl Carlsson: Vi la ner väldigt mycket jobb, tid och pengar på förra singeln. Och ungefär precis när vi släppte den gick jag in i en ganska djup ålderskris eller depression eller vad man skall kalla det. Jag vet inte själv. Jag sa upp mig från jobbet, jag slutade gå ut och slutade träffa vänner. Jag bara låg hemma i soffan och tyckte att allt var skit. Jag ville inte vara ute bland människor alls. Men jag bestämde mig för att jag kunde släppa allt, men inte musiken. Och jag brottas fortfarande med hjärspöken, men jag har lärt mig att tygla dem tillräckligt för att jag skall få ur mig låtarna.
Gordon: Hur mycket har CC ändrat sitt Sound sen starten? Finns det något kvar av Svart?
Carl: Musik är ju i konstant rörelse. Jag byter ju referenser hela tiden allteftersom jag går på upptäckstfärd i musikhistorien. När jag började skriva poplåtar var jag ju väldigt influerad utav göteborgspopvågen runt millennieskiftet. Låtarna jag släpper nu är skrivna under en period då jag var väldigt influerad utav 80-tal och Sydafrika. Sista året har det varit väldigt mycket 60- och 70-tal som rullat på stereon hemma. Och Anderna. Jag har lyssnat massor på Peruansk 70-talsfolk. Och samtidigt som man finner nya väger så är man ju alltid en sammanställning av alla vägar man tidigare vandrat. Så Svart finns med där inne under all ny yta.
Gordon: Hur cool blir releasefesten?
Carl: Det blir nog yoghurt och flingor i tv-soffan med min sambo efter att jag postat Spotify-länken på min facebook och inväntar lite obligatoriska kompis-likes. Har jag tur så får jag bestämma vilken film vi ska se. Men du har rätt. Jag kanske borde köpa en flaska champagne.
Gordon: Kommer du spela i Eskilstuna?
Carl: Jag jagar inte aktivt spelningar. Jag älskar att spela live men jag går oftast back rent ekonomiskt på att göra spelningar och för min del är det okej men jag känner ett ansvar mot musikerna att kunna erbjuda dem kompensation. Det är väldigt skickliga musiker jag spelar med och de avsätter tid för att repa och för att göra själva giget och jag tycker det är så himla skämmigt att be dem ställa upp på det gratis. Men vi är ett jävligt bra liveband så jag hoppas det blir något gig i sommar.

Snart kommer singeln, så ni också får en chans att höra den. Kom ihåg att pynta för den så Carl har råd med en flaska skumpa. Och tjata på er lokala promotor/bokare att de behöver ordna en konsert med Carl Carlsson. Gör't. Nu.